Sitter och väntar på mammsen som ska följa med mig på loppis i Sturkö Folkets Hus. Väldigt osmart med tanke på allt jag packat och allt som ännu inte blivit nerpackat. Men jag kan inte låta bli, det är som ett gift. Tänk om jag missar det där fyndet jag inte visste att jag letade efter?
Om någon frågar vad jag ska ha på loppisen så svarar jag alltid; vet inte, det får jag se. Är helt omöjligt att svara på vad man kommer hitta, det är som en skattjakt. Man vet vart krysset på kartan är, men inte vad man kommmer finna där. Kanske lite det som gör det så spännande och giftigt?
Det är väl bara att flytta kylskåpet själv och dammsuga under soffan...
SvaraRadera