Vinnaren!

Foto: Magnus Strömsten, lånade bilden från Robins FB-sida.

I fredags var jag och Lisa i Kalmar, shoppade, lunchade och myste i det fina vädret.

Efter det var det dags att bege sig mot Kalmartravet där Robin skulle köra två lopp.

Mötte upp hans familj och spänningen steg..

Första loppet, galopp i starten.. Suck, tänkte återigen att näe, jag får hålla mig från banan, för ju bara otur med mig!

Andra loppet, gick bra i starten, halleluja! Favoriten i täten, Robin och Picabo Elin höll sig bra hela loppet och sen på upploppet trodde jag att jag skulle få en hjärtattack av spänning när det spurtades för fullt mellan Robin, favoriten och en till! Och det var Robin som kammade hem segern! Helt otroligt!

Sprack nästan av stolthet när de la på segertäcket, gav honom blommor och han intervjuades i vinnarcirkeln! Kände mig extra speciell när han kom fram och gav mig blommorna och paketet så jag fick hålla det åt honom när han hoppade upp i vagnen igen.

Och det mest otroliga av allt är delar av loppet var med i TV, i Vinnare V65!

Klippet finns att titta på här, i någon dag till. Ca 6 minuter in. 

Jag är så exhalterad över detta så jag vet inte vart jag ska ta vägen! :D

 Bilderna nedan är från klippet.

Loppat!

Stor fjärilstavla från Ikea, liten från Eskimåklubben, spegel, samt svartmålat linneskåp från Sågenloppisen, katttalva från Pingisklubben, kruka  Gustavsbergs Platina.

Då har två av de stora sommarloppisarna gått av stapeln och det var med blandade känslor jag besökte dessa med min givna kumpan, mamma. Hon är min högra hand i loppandet, finns alltid i närheten och hjälper mig fynda, titta, känna, klämma, tycka och bära. Det är inte roligt att loppa utan henne!

Första loppisen var Pingisklubben i Lyckeby och den var enligt förväntan. Mycket prylar och pinaler, alla stod och trängdes vid samma bord, den med porslin och allt möjligt.

De andra borden med köksprylar, elektronik, böcker, kläder, julsaker och barnprylar var lite tunnare. Kom in bland de första så hittade det mesta som var värt att hitta, tack vare mammas hökblick fick jag tag på två fina Gabriel-fat, som jag missat.

Köpte lagom mycket, lämnade allt onödigt, som jag skulle köpt förr i tiden, så skörden jag kom hem med fick plats bra i lägenheten. Dagens mest välbehövda, men kanske mest otippade, var en Tupperwarekavel för en femma, så nu slipper jag kavla degarna med glasburkar..

Näst på tur var Eskimåklubbens loppis på Långö och där var förväntningarna höga eftersom det alltid finns mycket saker. Besvikelsen blev dock stor när det visade sig vara hälften så stort som vanligt och det var inte mycket som var nåt att ha.

Lyckades dock hitta lite, en tavla med uppnålade fjärilar, två planscher, en filt och en gigantisk kultavla, ni vet en sån man hade i skolan förr i tiden.

Bäst av allt var när jag sprang på Linda och hennes mamma! Efter loppisen möttes vi upp igen och jag fick 4 fantastiska Rörstandkoppar till samlingen, lyckan var total! Fick samtidigt 3 tillhörande fat som Helena skickat med. Tack tjejer! <3 

Här kommer lite bilder på några av senaste fynden!

Finfika på nya Rörstrandkopparna!

Kattavlan, mycket nöjd med denna!

 Tyskt fat från Pingisklubben.

 Vas från Jie, tillsammans med gammelfarmors plåtburk.

 Dagens mest onödiga must-have!

 Klockradio som faktiskt funkade när jag kom hem!

 Liten burk till mina pärlor och Kastehelmi Fat från Iittala.

 Kunde inte lämna dessa smått onödiga julgransflaggor!

Fat och ljusstake från Gabriel som mamma hittade.

Dagboksinlägg 29 april

Idag känner jag för att göra en liten dagboksanteckning här på bloggen!

Helgen spenderades hos R i Torsås, wihoo, the place to be tänker man automatiskt med ironi i rösten, och jag håller med, det är verkligen en håla där det inte händer ett smack. Mer än att nån krossar en ruta på Ica's skyltfönster varpå alla damer stannar, drar efter andan och tittar storögt på vad ungdomarna nu har ställt till med. Ungefär sådär.
Några söta pensionärsgubbar har parkerat sig på det lilla fikets uteservering, bestående av ett bord, där de förmodligen sitter och skrävlar om vem som fångade den största torsken i sin ungdom. Eller här kanske det mer handlar om vem som sköt den största älgen, vem vet, de ser iallfall ut att ha mysigt där de sitter i sina kepsmössor och sörplar på sitt kaffe.
Hursomhelst, ibland är det just så jag vill ha det, vara ifred i en liten håla där ingen känner mig, gå till Ica i mjukisbrallor med R's stora hoodie på mig och handla ingredienser till pizzabullarna jag tänker göra för att jag inte har nåt bättre för mig.

Lite senare, lagom tills jag tröttat på att gå runt osminkad i mjukiskläder var det dags att göra sig iordning och köra in till Kalmartravet och titta på R's lopp. Han mötte upp mig i tävlingsmunderingen och bröstet fylldes av fladdrande fjärilar när jag gick där över stallbacken och höll min underbara man i handen och jag fick en sån där "herregud-va-jag-är-kär-i-denna-människa-känsla". Är så lycklig över att vi träffades den där kvällen i november, trodde verkligen inte då att livet skulle vara så underbart 5 månader senare!

Det är ganska intressant att vara med där inne i stallet och se när R gör sina passhästar redo för start, se travet backstage så att säga. Innan har man såklart råkat se ett lopp eller två när teven stod på, inget som fångade mitt intresse, en massa hästar som sprang runt, runt, ungefär som den där meningslösa sporten där ett gäng killar springer efter en boll som de ska försöka sparka in i ett mål.
Inte för att jag blivit travfrälst nu heller, men det är roligt när man förstår lite mer vad det handlar om och det är en speciell känsla att se ett lopp live. Ännu bättre blir det ju förstås när R är med i loppet.
Denna gången gick det dock inte så bra, hästen framför dummade sig så R va tvungen att bromsa för att inte köra rakt in i den och då gick hans häst i galopp och det var svårt att komma ifatt efter det.
Men han vann för inte så länge sen, då blir man minsann stolt som en tupp!

I söndags tog jag mig ut på en promenad i Torsåsskogarna, det är förvånansvärt vackert där faktiskt. Speciellt nu när marken täcks av vitsippor och blåsippor om vartannat! Kameran gick såklart varm och jag förbannade migsjälv för att jag inte hade systemkameran med mig, men iPhonebilder är bättre än inget, förvånansvärt bra kamera faktiskt. Alla de vardagsbilderna jag förut tog med min vanliga digitalkamera tar jag med mobilen nu, med samma resultat.

Ja, det var min helg, och imorgon är det halvdag innan helledigt på onsdag, härligt! Då ska jag på en av de bästa årliga loppisarna, så vi får se om jag fyndar något!

 Med en av passhästarna. Bomull i öronen för att undvika att de blir stressade.

R på banan.

drömmen som gick i kras

Det här blev en bekännelse om mitt missbruk, mitt loppismissbruk.
Intresset för loppis har försvunnit rejält sedan jag lämnade Sofieberg för snart ett år sedan och här kommer min historia om varför.Orkar du läsa?

Intresset för gamla ting väcktes när jag träffade J 2006, då jag inspirerades väldigt mycket av hans mors flera flera års stora samling av loppade och auktionerade fynd hemma i det 350 kvm stora huset och det bästa jag visste när vi besökte dem hemma i Boråkra Skola, det fanns så otroligt mycket prylar att titta på, från alla epoker av det senaste århundradet.
En salig blandning i denna stora, vackra skola, som sedan skulle bli vårt hem för en tid.
Det var då intresset brakade loss på riktigt.
Det blev nästan som en sjukdom, ett begär jag inte hade kontroll över. Jag sprang på loppisar och auktioner flera gånger under helgerna och vekodagarna, köpte allt det stor Rörstand och UE på. Det kunde vara naggat, kracklerat, smutsigt, jag brydde mig inte, för loppisjävulen hade tagit mig i besittning, jag hamstrade allt, eftersom den stora skolan svalde det jag kom hem med, med hull och hår, jag fick plats med allt och lite till och det fanns ingen som kunde stoppa mig!

När vi sedan köpte Sofieberg och tvingades krympa ner oss från 350 kvm till 150 kvm, så var jag tvungen att sälja av mig det mesta av de stora, tunga möbler, från sent 1800- tidigt 1900-tal som jag köpt just till skolan som var från samma tidsera, runt 1880, det var jobbigt, men okej, jag visste ju att de ändå inte skulle passa i vårt nya hus.
Jag sparade allt med teak och string och jag gjorde här misstaget att inte rensa bland det porslin jag då köpt på mig. Jag orkade helt enkelt inte, tänkte att jag tar det sen och sen blir aldrig av.

Loppandet fortsatte när jag flyttat in på Sofieberg, men jag hade då reducerat mig till prylar från 50-60-talet.
Irritationen från J var påtaglig, det skulle renoveras hemma, inte springas på loppis, skit hade vi nog med. Efter att vi separerat har sanningen uppenbarats, jag använde loppisarna som ett sätt att komma hemifrån och glömma allt jobbigt med renovering för ett tag.

Högarna och kartongerna med porslin och prylar växte sig större vecka för vecka, dock inte i samma takt som förr, men ändock kom jag alltid hem med något. Utbudet av Rörstrand och UE hade börjat tunnas ut, det var inte längre lika lätt som 2007, då det fanns och fortfarande var billigt, på varenda loppis.

När vi sedan separerade och jag stod där med hela vinden belamrad av min "loppisskit" så slog det mig, jag har varit sjuk! Ungefär som en spelberoende människa, hade jag varit loppisberoende, utan någon som helst hejd!

Just då så fanns det varken tid eller ork att rensa, utan alla lådorna åkte ogenomsökta in i källaren, garaget och snickarverkstaden i mormor och morfars hus där de står kvar än idag.
Jag har under det här året jag bott i lägenheten endast besökt ett 10-tal loppisar och visst, beroendet har greppat mig, jag har fått återfall och köpt så mycket saker som jag egentligen inte alls behövde, bara för att det kostade en femma. Men i det stora hela är jag botad.
Jag har haft tid att gå igenom kartongerna, jag har rensat bort det mest uppenbara bråtet, sålt och skänkt, för kastar, det klarar jag inte, det är straffbart att kasta sånt som andra vill ha.

Det är fortfarande alldeles för mycket kartonger kvar, med sånt som jag tycker om och sånt jag älskar, och tiden börjar rinna ut. Huset står tomt och vi måste hyra ut det. Jag måste alltså gå igenom och göra den där ultimata utrensningen, och det kommer göra så fruktansvärt ont att tvingas sortera ut allt jag tycker om och endast spara det jag verkligen älskar, men jag har inget val, jag bor i en lägenhet på 55 kvm och den är redan överfull, jag har ingen plats för saker jag vill ha sen!
Jag har darit mig för denna rensning, men till sommaren är det deadline, då ska varenda kartong tömmas ut på gräsmattan, allt ska gås igenom med mycket granskande ögon.
Om jag anordnar en loppis eller försöker sälja det på Blocket/Tradera får vi se. Jag kommer antagligen att lägga ut det på bloggen om någon av er är intresserade av att köpa byta. Det känns ju som att mina älskade prylar ska gå till vänner i första hand.

Summa summarum, så älskar jag fortfarande loppade saker, men beroendet att gå på loppis har i princip utplånats, men vi får se hur det går nu till våren, när alla de där underbara stora loppisarna börjar, där vad som helst kan finnas och till hutlöst billiga priser. Jag kommer inte kunna hålla mig borta, men förhoppningsvis kan jag hålla mig till att köpa endast det jag verkligen älskar.

Önska mig lycka till.

nytt omärkt fynd

Nu när jag fått till inställningarna på min nya kamera så blir det fler små "studiobilder" (en stol, ett lakan o en glasskiva) på mina nya och gamla loppisfynd, jag hoppas ni kommer gilla det! :)
Den här lilla burken eller vad man ska kalla det, fyndade jag häromdagen för en tia.
Jag tycker den påminner till formen om Rörstrand, men den är helt omärkt. Är det något ni känner igen?

var finns alla bimbos?

Funderade i morse när jag drack mitt kaffe, var håller alla dessa Rörstrand koppar och fat hus på loppisarna? När jag började loppa 2006 fanns det på var och varannan loppis, men nu är det nästan kört att hitta. Var flera år sen sist känns det som! Är det så att alla numera vet att dessa ska sparas på, har andra hunnit före, eller är dom helt enkelt slut? Jag är iallfall glad att jag hann samla på mig en del olika koppar och fat innan torkan anlände!