fota dimma

Idag har jag varit på 7-årskalas hos min bästa kompis Em, tänk va tiden går fort! Känns som igår vi sprang på varandra efter ett par års uppehåll, hon alldeles höggravid. Ett par veckor senare föddes Ville. Sen var vi som ler och långhalm igen och så även nu, 7 år och tre barn senare. Sanna vänner ska man verkligen vara rädd om.
Påvägen hem körde jag inom hästarnas sommarhage i hopp om dimma och lite mörkrosa himmel. Kanske lite sent, men fick dimman iallafall.