onsdag 5 november 2008











Grattis måfa!!




Hipp, hipp hurra, för morfar som fyller 87 ida´!







Vibarnbarn åkte hem för att
fira bemärkelsedagen med polkagrisar, trisslotter o en liten blomma. Mormor gjorde små bakelser av sockerkaka, grädde och en persika på toppen.


Robin hjälpte till på sitt eget lilla vis. Sen hade vi brottningsmatch, precis som förr om åren, förutom att bopp vann nu istället för jag..




Sen körde jag till stallet för att upptäcka att min "lilla" pålle Injah, 174 cm, fortfarande var sjuk, så denna gången fick jag ha det lilla yrvädret Shakira, 147 cm. Henne har jag alltid bävat för att ha eftersom hon sparkar bakut och krumbuktar sig likt en rodeohäst på lektionerna.


Så när Lottis, ridläraren, föreslog henne så blev jag helt stel, men samtidigt sa nåt inom mig att "testa henne nu, va ingen fegis!" Sagt och gjort, jag satt upp på det lilla odjuret - och blev kär nästan direkt! Visst, hon sparkade bakut vid varje galoppskänkling och hon for väl runt med bakdelen och ryggade istället för att göra framdelsvändning ibland, men mestadels var hon så snäll och lyhörd och alldeles underbart pigg och duktig!
Skänkelvikningarna var perfekta och Lottis berömde oss så och även den mesta markträningen gick bra, men de flesta felen berodde på mig, för man kan ju inte lära känna en häst på 50 minuter! Den enda incidenten var när vi vid C skulle fatta galopp, rida snett igenom över hinderna och vidare ut i spåret i motsatt varv. Det var bara det att på den sidan stod alla andra hästarna uppradade i väntan på deras tur, och mitt i galoppfattningen gör hon inte bara sin vanliga bakutspark, hon måttar även en långspark mot Löwis som står vid sidan. Detta resulterar i, ja, en rodeoshow utan dess like och jag trodde hela framtanden skulle splittras när jag slog ihop tänderna med full kraft. Hjälmens hakband skar in i halsen, men kvar satt jag och över bommarna kom vi utan fler missöden.


Efteråt sa jag till Lottis att hon var helt underbar och jag håller tummarna på att jag får henne vid hästbytet nästa tisdag!


Shakira



























måndag 3 november 2008













det är så sjukt att till och med något så fult som kardborrar kan bli vackert med lite av
naturens frostade glasyr på.
I lördags kom den första riktiga frosten till Boråkra.

Allt var så vackert vitt och gnistrande när jag tittade ut från värmen i sovrummet, ut på den kalla novembermorgonen.