Ett av senaste loppisfynden, ljusstake i älg/renhorn.
Så ful så den är snygg!
Häromdagen var jag och tittade på en helt fantasisk lägenhet mitt på Ronnebygatan, som jag föll pladdask för! Planlösningen var väldigt finurlig, vinklar och vrår och en trapp ner till teverummet, med kakelugn, högt i tak och helt nyrenoverad, med alla gamla detaljer sparade. Jag blev eld och lågor såklart och hoppades jag skulle få den. I fredags fick jag dock till svar att "lägenheten är tyvärr uthyrd till någon annan".
Men eftersom jag är helt säker på att allt händer av en anledning, så åkte jag hem, skitförbannad, men
med en tanke i huvvet, nu jävlar ska jag trivas i lägenheten!
Jag släpade möblerna hit och dit, svetten flödade och när jag väl var klar och fått undanplockad så var jag så himla nöjd! Fattar inte varför jag inte gjorde så från början!
Och nu skiter jag i det där med att man inte får spika i väggarna, jag gör det ändå, det kommer inte märkas ändå och två spikar hit eller dit känns ju som att det kvittar. Stringhyllorna får vänta till nästa boende helt enkelt.
Det positiva tänkandes fortsatte i helgen, för jag tyckte ju att Ekholmen låg lite för långt ifrån centrum och det är drygt att gå hem när man varit ute, så i lördags tog jag helt sonika cykeln till festen, sen stod den troget och väntade utanför krogen, som en ädel springare redo att galoppera hem mig i lördagsnatten.
Och återigen tänker jag, varför har jag inte tagit cykeln innan?
Hur svårt ska det vara att tänka positivt och göra det bästa av situationen egentligen? Nej, det är inte så himla svårt alls faktiskt! Ännu ett tecken på att ljusare tider har börjat smyga runt knuten!
Såhär blev det i sovrummet efter ommöbleringen:
Lägenheten på Ronnebygatan: